”Må min kuk vara en glad kuk, och må den fitta den möter vara en glad fitta. Amen.”

Jag må säga att utveckling-en går sakta. Att föra sig med könsord var ett nöje redan när jag var barn, och av klotter i Pompeji att döma har det mycket äldre anor än så. Och det verkar hålla fortfarande. Vilket misslyckande för alla nya och gamla moralister.

Det hände sig en gång att det lilla barnet tog med sig den nyvunna färdighetet som någon illbatting i en klass högre ivrigt bistått med, färdigheten att säga fula ord, den färdigheten tog det lilla barnet med sig hem, och med förhoppningen om en reaktion provade det lilla barnet sin nya kunskap på den intet ont anande fadern, som dock i all sin tråkighet inte blev upprörd alls, utan helt sonika kontrade med samma mynt, dock med snäppet mustigare kraftuttryck. Efter ytterligare något försök, med samma resultat var det inget kul längre, och det lilla barnet övergick åt att rita en båt. Så gick det till när mina barn var små.

Och jag kan inte låta bli att undra vilka som är mest omogna: ynglingarna som klottrat på skylten (ja, i all min fördomsfullhet inbillar jag mig att de skyldiga är pojkspolingar ) eller generationen före, som förlett ynglingarna att tro att dom skrivit något fult? För det är ju där det börjar. Behovet av att revoltera, göra något förbjudet, och de allra flesta knarkar inte eller väskrycker eller bränner ner bocken i Gävle. De flesta nöjer sig med det där som inte är farligt alls, som inte får några konsekvenser, mer än att någon (oftast en släkting), av diffust moraliska skäl, blir uppbragd.

Därför gör citatet i rubriken mig glad. Det formulerades av en svensk rocksångare och författare – somliga har kallat honom nationalskald – som slutknorr i ett debattinlägg i hans stundom uppblossande bataljer med feminismen. Det måste vara trettio år sedan. Debatten och bataljen skiter jag i. Men citatet tar udden av det fula, kalla, hånfulla, kränkande i bruket av vackra ord som bara blivit fula på grund av en månghundraårig kristen sexualskräck. Om alla föräldrar använde de runda orden lika avväpnande, skulle dess värde som skällsord falna och dö. För runda ord gör språket mindre fyrkantigt. Och rätt använt lite mer glatt.

Så jag hoppas också det: att min kuk må vara en glad kuk, och att den fitta den möter må vara en glad fitta. Och det gäller för övrigt näsor och armbågar och bröst och stortår också.

Amen!

Eller ta mig fan!

/

Om blogbypa

Swedish writer, voice over-artist and reflexologist. Would like to change the world, but settles with a wish to bring a thought, a sense or even make someone feel better, if only for a while. Believes in the the inward and outward human force. Works out, run in woods, meditate and practise qigong. Likes to find another way. Blogs about life, neither more nor less. Or both. About love and stupidity, death and nudity, lies and wise men in trees. Questions habits and patterns, traditions and people’s disability to stick to the truth. Wants to write with love. Or with anger. And often with a twinkle. But without self-pity or cant. Decorates the discourses with Iphone-pics. It’s just a hang-up. If you’re interested in the real pictures, please visit www.bypa.se. Visa alla inlägg av blogbypa

One response to “”Må min kuk vara en glad kuk, och må den fitta den möter vara en glad fitta. Amen.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 472 andra följare

%d bloggare gillar detta: