Det är ganska coolt med original. Som går sin egen väg. Som vågar vara sig själva. Eller som hittar sätt att bevara sin egenart i de mest rigida kontexter. Som anpassar sig efter situationens krav utan att offra sig själva. Synd bara att de är så få.
När den legendariske simmaren Mark Spitz tagit sju (7) guldmedaljer i OS i München 1972, frågade en journalist honom varför han behöll sin mustasch. I jakten på hundradelar rakade simmare sina kroppar, men Mark behöll pröjsaren.
-Jag tränar flera timmar om dagen, sju dagar i veckan. När jag ser mig i spegeln påminner mustaschen mig om att det finns ett liv utanför simningen, svarade Spitz.
Att ha distans, kallas det.
Och häromdagen dog Sverker Åström, den svenske toppdiplomaten som funnits med i utrikes-politiken sedan strax efter kriget. Han som levt sitt liv i korrekta kostymer med formella åtaganden och som först vid 86 års ålder offentliggjorde att han var bög. Då, för nio år sedan, hade Facebook och Twitter, om de funnits, varit fulla RIP:ar till Sverkers heder, men vi glömmer fort.
Korrekt nästan till det yttersta var han. Men bara nästan. Mer än en gång reagerade hans värdar på hans val av strumpor. En röd och en grön.
–Jag är ingen högfärdig man. Men jag är fåfäng – och jag odlar min excentricitet, var hans kommentar till strumpvalet.
”…odlar min excentricitet…” Respect! Det vill jag också göra. Vara excentrisk och avvikande. Och ha Mark Spitz mustasch.
Frågan är bara vad man ska avvika ifrån. Jag får nog börja där…
/
06 07 2012 kl 16:05
Älskar det! Precis så känner jag. Inte högfärdig, men fåfäng och excentrisk – tja jag anar att det kommer att komma med åldern – nästan som en naturlag
07 07 2012 kl 10:31
Tack! Men naturlagen tror jag inte på. De flesta jag känner går i andra riktningen. Så jag är glad att du finns. Världen behöver fler fåfänga excentriker! Och färre högfärdsblåsor.
10 07 2012 kl 12:46
Jo, det kanske är så… Har nog emellanåt en rätt sned världsbild. Jag tror att det är en överlevnadsstrategi